Trädgård med humlestörar
I slutet av 1820-talet ägde skiftet rum då Vikes östra part kom till – det som nu är Vike Minnesgård. Mangården stod nybyggd för inflyttning 1833. Ladugården med bular är förmodligen till stora delar hitflyttad från andra sidan den gamla vägen liksom växter i köksträdgården. Humlestörarna här är månghundraåriga och frön finns samlade vid Alnarp som exempel på gotländsk humle.
Under lång tid fungerade trädgården som en del i självhushållet med rotfrukter, bönor och örter för medicinalt bruk och kryddning.
Vid 1950-talets början dog de sista som brukade och levde på gården och Romells bildade stiftelsen. De jobbade intensivt med att restaurera byggnaderna, men hann förmodligen inte med trädgården.
På 1980-talet kom Ingeborg Vatheur till gården och gjorde genomgripande förändring av trädgården. En viktig inspriationskälla för henne var Hildegard von Bingen och en örtagård skapades. I rutor växte sedan örter för teer och hälsokurer, och hon skapade en noggrann karta.
Så gick åren och trädgården blev inte lika väl omskött. Kerstin Eriksson som var guide här liksom också kassör i stiftelsens styrelse gjorde allvarliga försök att hålla ogräset borta.
Nu är det 2023 och i Humlegården växer fortfarande ramslöken tidig vår som marktäckare, men när de vissnat och humlen börjar ta fart kommer samtidigt kirskålen. Liksom ramslöken har den odlats och den t o m sedan årtusenden tillbaka. Nu är den en marktäckande plåga som vi försöker bemästra efter förmåga. I detta skede håller vi oss till de rutor som Ingeborg Vatheur skapade. Vi koncentrerar oss på att bevara gamla örter som finns kvar samt att plantera in nytt som hör ihop med en gammal gotländsk strandgård men också klarar det nuvarande klimatets torka. Men några ny/gamla gotländska sorter har vi satt in som lin, tobak, olika potatissorter och en gulböna (varav två lyckades gro från föra årets skörd!). Vissa ägnar många timmars arbete i trädgården och dit hör Ylva och Anders Ljungholm. Vi behöver vara många som hjälps åt att t ex rycka kirskål och förstås tänka över trädgårdens fortsatta utformning. Välkommen att höra av dig till ylvalj@hotmail.com
Runt trädgården går en standtun. Det en gammal gotländsk och estländsk kringbyggnad. Först byggs ett vanligt bandtun som bildar underlag. Över det reses korslagda trolar. Tunen ger skydd mot vind och snö, liksom nu för tiden rådjur. Rabbisen har tyvärr lätt att ta sig igenom, och verkar älska att gräva i jord som är nysådd.
Hoigardi/Änget
Öster om trädgården tar änget vid. Genom det slingrade sig förut Vikeån och varje vår svämmade den över och marken blev blöt och gödslad – utmärkt för en god höskörd. Runt förrförra sekelskiftet dikades ån ut och blev en kanal som går vid ängets södra gräns.
I översta delen av änget finns först en krikonlund. Sedan följer äppelträd med sex olika gamla gotlandsorter, enligt pomolog Bo Hammar, och någon av dem en unik Vikesort. På förvintern beskars de försiktig för första gången på länge. Fyra ympkurser har ägt rum vid Minnesgården i vår. Viss barkympning har gjorts på de gamla träden och fem nya gotlandssorter finns för tillväxt (står i krukor i trädgården) för utplantering här i västra delen av änget om ett par år.
I änget finns olika sorters lövträd och framförallt här liksom i strandskogen närmare sjön en mängd olika växter som minst sex olika sorters orkidéer.
Änget fagas varje vår, och i juli sker slåttern med slåtterbalk, lie och räfsning av höet. Många hjälps åt och efteråt bjuds den som anmält sig på grillad närproducerad korv och fika.
Längst ner mot sjön finns strandskogen som i år har gallrats ur. Nu går där tio gotlandslamm. Efter slåttern får de även tillgång till hoigarden.
En stig går från gården genom änget och strandskogen. Längst där nere ligger en strandbod som i år blivit nyrestaurerad.
Om du går över stättan nere vid sjön och fortsätter norrut kommer du till Vike fiskeläge. Där kan du ta den medeltida vägen tillbaka till Vike minnesgård cirka 1,5–2 km.
OBS har du hund med dig måste den vara kopplad och de grindar du öppnar ska du stänga efter dig.
God tur!