Örtagården

Trädgård med humle och örter

Genom en port i Storgardens staket kommer man in trädgården med sin humlegård. Nyttoträdgården blev sannolikt anlagd  för drygt 180 år sedan..Östra Vikegården, som blev dagens museum,flyttades från andra sidan den gamla landsvägen som nu stryker förbi stallängans baksida. Varje gård var i äldre tider ålagd att ha en humlegård för att motverka importen av humle.Humlen var oumbärlig då man bryggde det viktiga ölet och ”dricke”..

På våren växer det ramslök mellan humleplantorna . Denna bildar täta mattor och håller på detta sätt annat ogräs borta. Då den blommat i början av juni vissnar den ner och stör på så sätt inte humlens tillväxt.

I  trädgården återfinns de flesta av de gamla gotländska kryddväxterna.

Trädgården med humlegården omges av en ”standtun”, en typ av hägnad som man finner på Gotland och i Estland. Ursprungligen har den möjligen fungerat som en försvarsanordning. Den förekom förr ofta runt gårdar och humlegårdar, den är ett mycket effektivt vind- och snöhinder. De krysställda trolorna är uppställda över en gotländsk ”tvåbandstun” gjord av stör och band av ene samt troder av gran.

Söder om trädgården i änget  finns äppel- och plommonträd.

Hoigarden

I direkt anslutning till trädgården breder änget ”hoigarden” ut sig. Genom änget flöt tidigare Vikeån fram. Då den om vårarna svämmade över göddes änget som därför gav en ovanligt riklig höskörd och fick den hedrande beteckningen ”hoigard” – högård.

Änget hävdas på sedvanligt sätt med fagning i maj och slåtter i juli. I änget återfinner man de flesta av de växter som hör ett till ett gotlandsänge. Här finns, i maj och juni, orchidéarter som Sankte Pers nycklar, krutbrännare, hjälmnycklar, brudsporrar, Jungfru Marie nycklar och nattviol.

Följ sedan gärna stigen som går genom änget via den lilla grinden ut i den glesa strandskogen och ner till den närbelägna stranden. En bit från denna ligger den ena av gårdens strandbodar. Här är också Vikeåns mynning. Under högsommaren blommar här bland mycket annat ängsnycklar, kärrknipprot, skogsknipprot och den stora blodtoppen, som i landet bara växer på östra Gotland.

Stranden här nere är sandig men havsbotten är stenig och mycket långgrund.