Gården finns nämnd i skrivna källor från 1614 och i Revisionsbok från 1653, där de gotländska gårdarnas skatteförmåga nedtecknats. Anteckningarna där om gårdens byggnader och ägor liksom åns vattenverk tyder på att gården bör ha funnits långt före 1600-talet.

Vikegården som blev museum byggdes 1828-1833 och var från början en strandgård med fiske och familjejordbruk. Allt är ett mycket fint exempel på ett opåverkat självhushåll från 1800-talet då allt tillverkades på gården och där det aldrig har funnits en traktor. Tröskverk och tröskvandring finns kvar och visas på begäran. Lantbruket upphörde vid de sista ägarnas frånfälle 1950. Därefter har gården förvaltats av Stiftelsen Vike Minnesgård som håller gårdens byggnader öppna för allmänheten på somrarna. (mitten av juni – mitten av augusti)

 Museigården har gräsbevuxna gårdsplaner – Stor- och lillgård – samt Högården, ett änge i direkt anslutning till gårdshusen. Den standtuns-omgärdade nyttoträdgården innehåller 380-årig gotländsk humle, allehanda örter, blommor, bärbuskar och fruktträd. Följer man stigen som börjar i änget och fortsätter genom en orkidérik strandskog kommer man ner till en gammal strandbod som är nyrestaurerad 2023. Där finns en utställning om gammalt liv vid sjön. Därifrån kan man komma ut på stranden och vandra norrut till det som en gång var plats för Vikegårdarnas fiskeläge och fiskebodar.